KÄNNER DU JESUS?
Matt 17:14-20 När de sedan kom till folket, gick en man fram till Jesus, föll på knä för honom och sade: "Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk och plågas svårt. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet. Jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom." Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!" Och Jesus talade strängt till den onde anden, och den for ut ur honom. Från det ögonblicket var pojken botad. Då lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, gick de fram och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut honom?" Han svarade:"Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er."
Jag förundras varje gång jag läser om Jesus gärningar. Jesus var inte feg och ytlig. Nej han var och är genomgående god. Han var och är genomgående läkaren från golgata. Han som inte bara tar bort våra synder, han tar även bort alla våra sjukdomar.
Jag har de senaste dagarna gång på gång påpekat hur villig Jesus är att ta bort sjukdom. Vi kristna vet så väl att Jesus förlåter synd. Men vi kanske glömmer att det är lika lätt för Jesus att ta bort sjukdom som att ta bort synd. Allt är lika lätt för honom.
Det jag tänker på när jag läser detta bibelord är att det var pappan till pojken som kom till Jesus och bad om hjälp, bad om helande för sin son. Det står inte hur gammal pojken var, han var förmodligen yngre än tolv år, eftersom man ansåg att han var ett barn. Detta är nog bevis för oss att en förälder kan komma inför Jesus och be om helande för sitt barn.
Jesus blir upprörd och irriterad på sina lärjungar. Jesus själv tycket att hans lärjungar skulle ha tro för detta. Han hade undervisat dem grundligt, och de hade sett under på under, mirakel efter mirakel som Jesus gjort med sina händer, genom sitt tal, och genom att han hade varit en kontakt punkt för andra människor. Då menar jag den blödarsjuka kvinnan som sträckte sig ut i en övertygelse att bl frisk bara hon fick röra vid hans kläder.
Då kanske du tänker just nu; "Jesus är inte fysisk här och nu så jag har inget att vidröra" Det stämmer det du säger. Men din kontakt punkt idag är din tro. Om du i en övertygelse kommer till Jesus med din sjukdom och smärta, då kommer han att hela dig. Om du kommer till Jesus med din sjukdom och smärta med en övertygelse, med en vetskap om att han kommer befria dig från din smärta. Då kommer han att hela dig också.
I sista versen i detta bibelställe så säger Jesus någonting mycket viktigt: "Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni kunna säga till detta berg. Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting ska vara omöjligt för er.
Tror du på det Jesus sade?
Tror du det gäller dig idag?
Eller tror du Jesus blå ljög sina lärjungar mitt upp i ansiktet?
Nej Jesus ljög inte. Jesaja profeterade om Jesus att svek inte fans i hans mun, att han aldrig gjort någonting fel. Och det är den Jesus du och jag tjänar. Vi tjänar Jesus genom att betjäna andra.
Har du inte denna tron och övertygelsen stabilt på din insida så vill Jesus ge dig den. Men det kommer inte dimpa ned i ditt huvud. Du kan bara få den övertygelsen och tron på Jesus på ett ända sätt. Och det är genom att lära känna Jesus. Hur lär man du sig att känna Jesus? Jo, på samma sätt som du lär känna en ny person. Genom att tillbringa tid med honom. Genom att du ger din tid till honom, genom att du är lyhörd till honom. Om du steg för steg gör precis som Jesus säger, då kommer du få se att han är trofast, och du kommer steg för steg lära känna Jesus. Då kommer du se att han är en man som håller sitt ord. Då kommer du se att han inte är en svikare.
Jesus älskar dig. Han vill vara den som tar bort all synd och all sjukdom från dig. Litar du på honom nog mycket för att ge hela ditt liv för honom? Om du litar på honom så kommer du lära dig vem han är. Och du kommer verkligen inte bli besviken.
